sms

Kära M, sms:ade jag tillbaka. Tiden och sysslorna. Vad kan man säga om dem, annat än att de fyller oss? Om nätterna rör de sig framför oss i nyskrivna skådespel, alltid några meter bortom räckhåll. Om dagarna driver de oss framåt i handling, styr steg och handrörelser, får oss att vända ansiktet till. Stunderna däremellan ligger vi i dem som spädbarn i baljor, utan att vara säkra på om vi befinner oss i fostervatten eller kvicksand. PS. varför får man bara skicka 343 bokstäver i taget? Kan det göra mig till en bättre skribent? Blir tankarna renare, mer haikuliknande - eller bara torftigare? DS